Att vara hemmablind

Har ni någon gång tänkt på hur hemmablind man egentligen blir?
Vareviga dag så går man förbi samma saker/träd/buskar ofantligt
många gånger utan att ens svänga på huvudet och ta desto större notis
om vad som egentligen finns runtomkring. Man har bara bråttom och tänker på sina
måsten. Och missar helt enkelt allt det vackra rakt under ens egen näsa.
Så var det för mig nu denna eftermiddag när jag tog ut hunden efter jobbet,
och för en gång skull började stå titta mig omkring på min egen bakgård.
Och himmel vad fin buskarna/häcken var nu när alla blad har ramlat bort och
bara de röda bären hänger kvar och speciellt nu när solen låg på!
Hade inte ens noterat det förut trots att jag i förrgår sprang och kånkade ved
över gårdsplanen… Men då hade jag ju förstås bråttom igen för det var tusen andra
saker som också skulle hinnas med den kvällen. Så dagens hemläxa,
stressa ner och se er omkring, njut och ta vara på stunden.
För den kommer aldrig igen, men dammtussarna di ligger kvar. Tyvärr :)
Ha en skön torsdag!